Historik

Hemvärnet organiserades 1940
Bakgrunden var Tysklands angrepp på Polen den 1 september 1939 och Rysslands angrepp på Finland den 30 november samma år. Detta skapade en stor oro hos allmänheten för att även Sverige skulle kunna bli indraget i kriget.

Regeringen agerade snabbt och efter en rekordsnabb utredning beslutade riksdagen den 29 maj 1940 att bilda ett hemvärn. Detta skulle bestå dels av ungdomar som inte gjort sin värnplikt, dels av äldre som gått ur värnpliktsåldern.

Under 1950-talet - och med beredskapsårens erfarenheter som bakgrund ändrades den svenska arméns mobiliserings- och repetetitonsövningssystem. Hemvärnet fick nu som sin viktigaste uppgift att bevaka och försvara mobiliseringsförråd för att på så sätt skydda arméns mobilisering.

Under 1990-talet har hemvärnets inriktning förändrats ytterligare samtidigt som verksamheten moderniserats.

Solna HVSKF bildades 1984
Solna Hemvärns skytteförening startades 1984 av några hemvärnsmän, i den dåvarande hemvärnsgården i Frösundavik. Dåvarande hemvärnsgården fanns inrymd i det som idag blivit ett konferenscenter vid SAS. Skytteverksamheten var förlagd till Järva skjutbanor.

Syftet med föreningen var att främja skjutskickligheten hos hemvärnsmännen i Solna hemvärn. Föreningen sköt pistol, Mausergevär och senare även AK4. I den ursprungliga föreningen fanns alltså inga civila skyttar med.

Ganska snart upptäcktes behovet av att kunna ta in hemvärnsmännens närmast anhöriga. Det blev början på den civila sidan av Solna HVSKF.

Flytten till Järva 1986
1986 flyttades hemvärnsgården till Järva, eftersom marken upplåtits till SAS. Föreningen var vid flytten ganska decimerad och bestod av högst ett 10-tal aktiva skyttar.

På Järva inrymdes klubben i källaren till den nuvarande vaktmästarbostaden (röda villan). Föreningen hade dessutom tillgång till delar av de övriga lokalerna, där det fanns mötesrum, utbildningslokaler och kök.

Skytteverksamheten bedrevs på den gamla pistolbanan, och för gevärsskytte på A, B, C och D-banorna.

Samtidigt fick föreningen tillgång till försvarets armépistoler för träningsverksamheten. Detta var de gamla vapnen, betecknade M-07 och M-40 (Browning, Husqvarna och Lahti). Det bidrog till att föreningen kunde växa ganska snabbt och att man utvecklade det civila skyttet ytterligare genom att även acceptera vänner till befintliga medlemmar. Det var alltså inte längre en förutsättning att skytten hade eget vapen för att vara med i föreningen. Armépistolerna fungerade som klubbvapen.

Efter de första åren på Järva, hade föreningen ett 100-tal aktiva medlemmar.

Vad är en vän?
Kriterierna som etablerades för att betrakta någon som vän till skytteföreningen blev att två personer i föreningen kunde gå i godo för den nye medlemmens vandel.

Detta krav för nytt medlemskap finns inte i dagens skytteförening, även om referenser inom föreningen är något som underlättar för styrelsen att beslutas om nytt medlemskap.

Kort därefter inträffade en olycka med en av armens pistoler, då ett slutstycke lossnade och träffade skytten i ansiktet med svåra skador som följd. Olyckan inträffade inte i föreningen, men det medförde att ett tillfälligt skjutförbud utfärdades på vapentypen.

Skjutförbudet blev senare permanent och vapnet drogs in från samtliga förband. Föreningen investerade därför i en uppsättning pistoler i kaliber .22 (Ruger) som klubbvapen — och verksamheten kunde fortsätta.

Uppbrottet 1994
På grund av föreningens historik och goda kontakter inom försvaret, fick man kännedom om de förestående planerna på att lägga ner Järva skjutfält. Kunskapen om detta gjorde att styrelsen började se sig om efter en ny skjutbana för sin verksamhet.

1994 flyttade hemvärnsgården och dess verksamhet till nya lokaler, som var belägna inne på ett militärt område. Det blev ett vägval för föreningen, eftersom de civila skyttar som kommit in i föreningen inte kunde beredas tillträde till den nya hemvärnsgården.

Solna Hemvärns skytteförening hade i praktiken blivit en civil förening som inte längre hade någon del i hemvärnets verksamhet. I och med delningen från hemvärnet väcktes frågan om ett namnbyte, dels för att försvaret och hemvärnet inte bör förknippas med en civil organisation och dels det omvända.

Ballongberget 1995
Efter kontakter med Solna kommun blev föreningen sommaren 1995 erbjuden att hyra bergrummet i Ballongberget. Bergrummet hade ingått i beredskapsplanen för Sverige och Stockholm, som stabens radiocentral. Enligt planen skulle överbefälet och dess kommunikation inrymmas i lokalerna vid ett krigstillstånd.

Det som idag är vår verkstad skulle användas som vaktlokal för att skydda rikets befälhavare från attentat. Innanför dessa (framför dagens ståldörr) fanns bombskyddsdörrar byggda av stål och betong. Dörrarna var massiva och drygt två decimeter tjocka. Idag fungerar dörrarna som utfyllnad under vår parkering.

För att kunna försörja anläggningen med erforderlig ström oavsett yttre omständigheter, fanns en dieselgenerator inrymd i den träbyggnad som idag rymmer virkesförråd och toalett. Det var ett styvt arbete som Solna HVSKF:s medlemmar utförde för att sätta bergrummet i ett för verksamheten användbart skick. Sent i oktober 1995 kunde de första skotten avlossas på den nya skjutbanan. Då hade medlemsantalet sjunkit från 100 till 40.

Ballongbergets skytteförening bildades 2000
Idag är föreningen en helt civil organisation, utan band till hemvärnet. Efter den senaste omorganisationen i försvaret beslutades att föreningen skulle byta namn, till Ballongbergets skytteförening (BBSKF).

År 2003 skedde en sammanslagning mellan L.o.S (Lokaltrafikens- och skärgårdens skytteförening) och BBSKF. Antalet medlemmar steg från 120 till 180. Idag har föreningen cirka 160 medlemmar.

Förutom den egna medlemsverksamheten erbjuder BBSKF andra skyttesammanslutningar och företag att hyra tid i Ballongberget för sin egen verksamhet.